Hej mina vänner.Idag är början på resten av mitt liv.Sitter här och tänker på hur lyckligt lottad jag ändå är.Har 2 underbara döttrar med,ett barnbarn och 1 till på väg.Ibland undrar jag hur jag har kunnat förtjäna detta.Vägen har inte alltid varit så lätt,men ett positivt tänkande och tacksammhet har underlättat en hel del.Livet ska nog vara en prövning.Måste man alltid vara stark?Nej,ibland behöver man råd och stöd av en erfaren medmänniska.Min mentor har alltid varit min mamma ,pappa också, när han levde.Trots att de gått igenom massor av svåra saker i livet,så har de alltid haft en förtröstan till Gud som hjälpt dem.Min mamma har en sådan empati ,livsglädje och framför allt att hjälpa där hon kan.Jag beundrar henne av hela hjärtat.Tack för att du blev utvald till mor åt mig.Ork och kraft tar jag från min religiösa övertygelse.Det finns en starkare och högre kraft,som tar hand om oss alla. Trivs och tro på dig själv,så gör andra det också.Gå din utstakade väg med fel och brister, du är ändå älskad för den du är och tror på.Kramar i massor från en som blivit visare av sina misstag,Angelica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar